Att stå bredvid när någon
du bryr dig om far illa.
Att vara anhörig till någon som lever i en destruktiv relation är en enorm stress. Du ser förändringen hos din dotter, din vän eller din syster. Du känner oron i magen varje gång hon inte svarar i telefon. Du vill hjälpa, men är rädd att göra fel. Hos LOLA ser vi dig. Vi vet att våldet drabbar hela nätverket. Här har vi samlat råd och stöd anpassat efter vilken relation du har till den utsatta.
Välj din roll för att läsa mer:
Glöm inte bort dig själv
Att vara anhörig är att leva i ständig krisberedskap. Det sliter på hälsan, sömnen och dina egna relationer. Du kan inte bära henne om du själv går sönder.
LOLA finns också för dig. Vi bygger en plattform där även anhöriga kan få stöd, verktyg och gemenskap.
Till dig som är förälder
Det strider mot allt föräldraskap står för: att se sitt barn fara illa och inte kunna ingripa. Att stå bredvid när en vuxen dotter förändras, tystnar och drar sig undan är otroligt smärtsamt. Ofta är isolering förövarens vapen – han kanske hävdar att ni "lägger er i" för att klippa hennes band till er.
Varför drar hon sig undan?
Att hon backar handlar sällan om att hon inte älskar er – det handlar om att hon försöker överleva.
Isolering är ett vapen: Förövaren arbetar aktivt för att klippa banden till familjen. Han kanske skapar bråk varje gång hon pratat med er.
Skam: Hon vet förmodligen att relationen inte är bra. Att möta er blick är att möta sanningen.
Överlevnad: Ibland är det "lugnast" för henne att inte ha kontakt, för att slippa partnerns svartsjuka eller förhör efteråt.
Så kan du hålla dörren öppen:
Fokusera på henne, inte honom: Kritiserar du honom hårt riskerar du att hon går i försvar. Säg hellre: "Jag ser att du verkar stressad/rädd, det gör mig orolig."
Var den "tråkiga" tryggheten: Prata om vardagliga saker. Det påminner henne om att det finns en normal, trygg värld utanför hennes kaos.
Bjud in utan krav: Fortsätt bjuda in till familjemiddagar, även om hon tackar nej tio gånger i rad. Det sänder signalen: "Vi ger inte upp om dig."
Erbjud praktisk hjälp: Ibland är det lättare att ta emot hjälp med bilen eller barnvakt än att prata om känslor.
Om det finns barnbarn med i bilden:
Barn som upplever våld i hemmet är brottsoffer, även om slagen inte träffar dem. Om du misstänker att barnbarnen far illa är det din rätt – och ibland skyldighet – att göra en orosanmälan till Socialtjänsten. Barnens trygghet går alltid först.
Till dig som är vän eller släkting
Våga vara den som stannar kvar
Har du en väninna eller syster som förändrats? Kanske tackar hon alltid nej till fika nuförtiden eller har slutat berätta om sitt privatliv. Det är lätt att känna sig avvisad. Men din vänskap kan vara den enda länken hon har kvar till en normal verklighet.
Många vänner ger till slut upp för att man inte orkar se någon fara illa. Men din roll är inte att "rädda" henne – din roll är att finnas kvar den dagen hon är redo.
Ditt uppdrag – Håll linan sträckt:
Sluta inte bjuda in: Även om hon tackat nej fem gånger – fråga en sjätte gång. Det sänder signalen: "Du är inte bortglömd."
Gör "vanliga" saker: Att få en paus från våldet och skratta en stund är otroligt stärkande. Det påminner henne om vem hon är utanför relationen.
Våga fråga – men pressa inte: Ställ öppna frågor: "Hur har du det egentligen?" Om hon inte vill berätta, låt dörren stå på glänt.
Vad du INTE ska göra:
Konfrontera inte honom direkt – det kan vara farligt för henne när de kommer hem
Undvik ultimatum – säg aldrig "Välj honom eller mig"
Döm inte hennes val – om hon lämnar och sedan går tillbaka, bli inte arg. Det tar i snitt 7 försök att lämna en våldsam man för gott.
Praktiskt stöd kan vara nyckeln:
Dokumentation: Erbjud dig att spara bevis åt henne (skärmdumpar av hotfulla sms, bilder på skador)
Nödväska: Kan hon få ha en väska med pass och lite kläder i ditt förråd?
Sovplats: Vet hon att hon kan knacka på din dörr mitt i natten? Säg det högt.
Till dig som är ny partner
Att älska någon som bär på osynliga sår
Att bli tillsammans med någon som har levt i en destruktiv relation kan vara både fantastiskt och utmanande. Du kanske möter reaktioner du inte förstår – plötslig rädsla, ett stort behov av kontroll, svårigheter med intimitet eller att hon "stänger av" vid konflikter.
Det handlar inte om dig. Det handlar om att hennes kropp och hjärna fortfarande är inställd på överlevnad. Triggers kan vara en viss ton i rösten, en slamrande dörr eller en snabb rörelse som kastar henne tillbaka i minnet.
5 råd till dig:
Var förutsägbar: Trygghet byggs genom upprepning. Gör det du säger att du ska göra. Kom i tid. Förutsägbarhet är motgiftet mot kaos.
Lär dig hennes triggers: Fråga nyfiket när det är lugnt: "Vad gör dig rädd? Hur vill du att jag gör om jag blir irriterad?"
Ta det inte personligt: När hon ryggar tillbaka, påminn dig om att det är traumat som talar. Möt hennes rädsla med lugn: "Jag är inte han. Jag är här, och jag är inte arg."
Var inte hennes terapeut: Din roll är att vara partner. Lyssna och stötta, men uppmuntra henne att söka professionell hjälp.
Sätt egna gränser: En sund relation bygger på ömsesidig respekt. Du ska inte behöva gå på äggskal för alltid.
Att du läser det här visar att du bryr dig. Det är den bästa starten ni kan få.
När det finns barn med i bilden
Barnen ser, hör och känner allt
En vanlig missuppfattning är att barn kan skyddas från våldet genom att dörren stängs eller att bråken sker när de sover. Forskning visar tyvärr motsatsen. Barn har "känselspröt" som känner av stämningar långt innan första slaget faller.
Sedan 2021 är det straffbart att låta barn bevittna våld i nära relationer. Det kallas Barnfridsbrott. Lagen erkänner nu det vi alltid vetat: att se eller höra våld är i sig en form av våld. Barnet är ett brottsoffer med rätt till skadestånd och eget juridiskt biträde.
Hur påverkas barnen?
Skuldbeläggande: Små barn tror ofta att de orsakat konflikten. De tar på sig ansvaret för våldet.
Hjälten: Det "perfekta" barnet som tar ansvar och tröstar mamman – men mår ofta mycket dåligt på insidan.
Syndabocken: Det utåtagerande barnet som bråkar i skolan för att dra uppmärksamheten från hemmet.
Det osynliga barnet: Barnet som drar sig undan och försöker att inte märkas alls.
Konsekvenser på sikt:
Sömnsvårigheter och mardrömmar
Koncentrationssvårigheter (som ibland feldiagnostiseras som ADHD)
Psykisk ohälsa som depression och ångest
Risk att själv hamna i destruktiva relationer som vuxen
Till dig som är orolig vuxen:
Våga se och fråga: "Jag har märkt att du verkar ledsen, hur är det hemma?" Lyssna utan att pressa.
Lova aldrig att hålla tyst: Om ett barn anförtror sig, säg: "Tack för att du berättar. Det du säger är så viktigt att jag måste prata med någon som kan hjälpa oss."
Orosanmälan räddar liv: Du kan vara anonym. Du behöver inte ha bevis – det är Socialtjänstens jobb att utreda.
Vad gör LOLA för barnen?
Guldkant: Genom direktstöd finansierar vi aktiviteter som ger barnen en paus från oron
Lotsning: Vi hjälper mamman att komma i kontakt med Bris, Maskrosbarn eller Rädda Barnen